Hoppa till innehållet

spend £150+ and receive a full size gift worth £70, on us

Varukorg

Din varukorg är tom

Till varje kvinna, i varje årstid: den här är till dig

Det finns en kvinna jag känner som blev mamma förra året. Hon är helt slut men strålar och lär sig allt i takt med att livet utspelar sig, och hon har aldrig sett mer ut som sig själv. Det finns en annan kvinna jag känner som förlorade någon hon älskade djupt, och sättet hon har tagit sig igenom sorgen, med sådan elegans, har tagit min ande. Det finns en kvinna som lämnade ett tryggt jobb för att bygga något eget, och som gör det, långsamt men säkert, vid sitt köksbord. Och sedan finns min mamma, som har gjort allt detta, på det ena eller andra sättet, under hela sitt liv. Det är dessa kvinnor jag vill hylla denna internationella kvinnodag. Inte bara för att de är exceptionella, utan för att de är det. Punkt. De är helt enkelt det.


Pressen att vara något mer.

Som kvinnor är vi förvånansvärt bra på att få oss att känna att den fas vi befinner oss i på något sätt är fel. Karriärkvinnor känner draget mot moderskapet. Mammor känner att de borde göra något annat. Kvinnor som vilar känner skuld över att de saktar ner. Vi mäter oss mot en version av kvinnlighet som egentligen inte existerar. En sammansättning av alla förväntningar som någonsin riktats mot oss. Denna internationella kvinnodag vill jag göra motstånd mot det.


Kvinnor i alla livets faser.

Det som slår mig med de kvinnor jag älskar är att själva fasen aldrig är poängen; det är sättet de bebor den på. Vänner som blev mammor och lärde sig sin nya roll med så mycket kärlek och så lite sömn. Vänner som mötte förlust och bar den med sådan elegans, inte så att den gjorde dem hårda, utan så att den fördjupade dem. Vänner som tog en idé och började bygga, utan något skyddsnät, med precis tillräckligt med övertygelse för att ta nästa steg. Och min mamma, som har tagit sig igenom alla livets faser med en stadighet som jag under hela mitt liv tyst har lärt mig av. Hon kallade det aldrig styrka. Hon kallade det bara att ta sig an det. Men jag vet vad det är.


Du är exakt där du behöver vara.

Oavsett om du bygger eller vilar, blomstrar högljutt eller överlever tyst, befinner dig djupt i moderskapet eller djupt i din egen nyskapelse, så ligger du inte efter. Du är en kvinna, i en fas, som gör det som den fasen kräver. Kvinnor är de mest fantastiska varelserna på den här planeten. Inte trots komplexiteten i deras liv, utan på grund av den.


Att skriva detta kändes personligt, för det är det. Jag har haft en otrolig tur att vara omgiven av kvinnor som inspirerar mig, inte på avstånd, utan på nära håll, i de vardagliga stunderna som utgör ett liv. Min mamma. Mina vänner som är nyblivna mammor. Mina vänner som sörjer. Mina vänner som bygger. Mina vänner som just nu befinner sig i den tysta mitten av att lista ut vad som kommer härnäst. Min syster, mina kusiner. Det de alla har gemensamt är inte att de har allt klart. Det är att de fortsätter ändå. Att de är ärliga om de svåra delarna. Att de finns där för sig själva och för varandra. Att de gör motstånd, även om det inte alltid blir perfekt, mot pressen att vara något annat än vad de är just nu.


Jag tror inte att det finns något viktigare budskap denna internationella kvinnodag än detta: den fas du befinner dig i är giltig. Alla faser är det. De högljudda och de tysta. De där du blomstrar och de där du helt enkelt håller ut. Du behöver inte vara i en annan fas för att vara tillräcklig.


xx,


Diana